Skatter i form av minnen

Tänkte jag skulle variera min materiella blogg lite genom att skriva om något helt annat, nämligen det jag gått och tänkt på i många veckor nu, sommaren. 

Det är konstigt hur man kan komma ihåg vissa saker så tydligt. Ett av de tidigaste sommarminnena jag har är när jag sitter på en brygga, på Simsalö ute i Sibbo skärgård. Jag når inte vattnet med mina fötter och bryggan sticker mej i knävecken. Jag har en glass i handen, jag har glömt vad den heter, men det är en isglass inne i en strut av paff, man kan skuffa den uppåt och på bottnen bildas en tjock, äckligt söt saft som man kan dricka upp på slutet. Glassen smakar apelsin och sommar, den svalkar sådär skönt så man får gåshud på samma gång som solen bränner mot huden.

När jag var yngre åkte vi mycket omkring med vår träbåt Cantina. Många av mina sommarminnen finns just i den båten. Doften av båtlack och bensin, motorns dova brummande och ljudet av vågor som möter skrovet. Pappa vet precis var varje grund ligger men det är ändå något skrämmande med havet också. Det är lite för stort, lite för djupt och där finns lite för mycket skrämmande saker som t.ex. stenar, och ännu värre, stenar med sjögräs. Ibland är vågorna också lite för stora, t.ex. när butiksbåten gasar förbi, som tur kan man då gå in i kajutan och sitta, där är man i skydd. Vi åker ofta till Norrkulla som är en sandstrand inne i en vik vid ett stort berg. Vi har en ”egen” sten man kan förtöja båten vid och den fungerar även utmärkt som hoppavsats. Bottnen här är av den finaste av sand, jag har aldrig varit i södern men jag tänker mig att det här nog är det närmaste man kan komma, medan jag snorklar vid vasskanten. På stranden kan man plocka ”shellsnäckor” (dvs. de liknar bensinmacken Shell’s logo, när jag lärde mig engelska insåg jag varför) och äcklas lite av de som ännu har djuret i sig.

 Cantina.

 (bild: doria.fi)

                                                 

                                                     På kartan har jag märkt ut Norrkullalandet.

Shellsnäckor.

Finaste skogen. Förra sommaren jobbade jag mycket och längtade till semestern, jag hade en liten mental bild som jag peppade mig själv med ibland, på bilden satt jag i den här skogen på en stubbe och bara satt och njöt av tystheten och dofterna. När jag äntligen kom till skogen på riktigt hann jag sätta mig i kanske 5 minuter, sedan blev jag anfallen av en svärm älgflugor och fick springa hem, idylliskt...

Midsommarbrasan är en kär tradition. Det är en släkting som varje år samlar ihop en stor hög skrot och snällt nog låter allmänheten komma och titta. Det är speciellt fint när man får titta på brasan i gott sällskap, vi brukar sitta där bland myggorna tills någon tappar nerverna, då går vi tillbaks till stugan och kanske spelar kort på verandan.

På senare dar har jag mest njutit av att leta efter gammalt ”skrot” på diverse vindar och i skjul. En potentiell sorkfeber gör alltid det hela ännu mer spännande.

Finns också massa fina möbler från flera olika årtionden man kan beundra på vår stuga.

Till sist två bilder från ett av mina favoritställen, ändan av bryggan. Jag hoppas på ännu en oförglömlig sommar!